21317461_1499200810171514_7841092210376976234_n-3

Familjedomstol – Familjens Advokat besöker Manhattan Family Court

oktober 6, 2017

Familjedomstol – något för Sverige?

 

Den 7 september 2017 besökte Familjens Advokat Manhattan Family Court i New York City. Vår byrå arbetar mycket med familjemål och kan se att det svenska systemet är präglat av brister, där det är svårt att skydda barn från att fara illa hos en förälder eftersom risken måste bevisas, vilket ofta inte går.

 

I det svenska systemet är socialrätten separerad från övrig familjerätt trots att dessa rättsområden ofta är sammanflätade. Eftersom vi tänker att specialiserade familjedomstolar kan vara en bättre lösning beslöt vi oss för att lära oss mer om hur ett sådant system kan fungera genom ett studiebesök.

 

Manhattan Family Court var mycket tillmötesgående och välkomnade oss genom Ms Jacqueline Burns, Court Attorney åt Honorable Supervising Judge Karen Lupuloff. Jacqueline Burns, som har doktorsgrad i juridik och förbereder alla mål till domaren, förklarade att familjelagstiftningen i USA är delstatlig och inte federal vilket betyder att alla delstater har sin egen familjelagstiftning, dock ofta likartad. Bara i New York State finns flera familjedomstolar.

 

Måltyper

De måltyper som handläggs i Family Court är mål om underhåll, faderskap, vårdnad boende och umgänge, adoption och förmynderskap, kontaktförbud men även brottmål som handlar om våld i nära relation och ungdomsbrott för ungdomar upp till 18 år. I de sistnämnda ligger fokus på att vidta åtgärder för att ungdomarna ska kunna bryta kriminella värderingar. Därtill kommer de socialrättsliga målen av familjerättslig karaktär såsom tvångsomhändertaganden och familjehemsplaceringar.

 

Den största skillnaden mellan vårt och New York States system är att Family Court tar upp alla mål som rör barn medan vi i Sverige delar upp mål som rör barn i tingsrätt och förvaltningsrätt beroende på om det är föräldrarna som processar mot varandra eller om det är socialtjänsten mot föräldrarna som t ex i mål om tvångsvård, LVU. Den uppdelningen gör att man i Sverige inte samtidigt kan besluta att föräldrar är så olämpliga att det är skadligt för barnet och samtidigt besluta om en annan vårdnadshavare och eventuellt lämpligt umgänge med föräldrarna. I Sverige åligger det socialtjänsten att besluta om familjehem, omplaceringar och umgänge.

 

Ett exempel på problematiken med det svenska systemet är när det t e x förekommit våld i hemmet och den ena föräldern söker sig till socialtjänsten. Den föräldern kan få hjälp genom skyddat boende utan någon direkt prövning av om uppgifterna stämmer. Detta trots det faktum att ett gemensamt vårdnadsansvar innebär att en förälder faktiskt inte själv kan ta sig rätt och flytta med barnen och hindra umgänge. Båda föräldrarna står hjälplösa i den situationen då socialtjänsten inte kan hjälpa till när det blir familjerättsligt, alltså när det uppstår en dispyt om vårdnad, boendet eller umgänget, där socialtjänsten inte har mandat att besluta. De får då råda föräldrarna att vända sig till tingsrätten. Det tar då minst två månader innan man kan få ett beslut. Socialtjänsten ger ibland muntliga rekommendationer om hur föräldrarna ska agera men de vill sällan bekräfta detta och domstolen har inte alltid samma syn på skyddsbehov mm. Att uppsöka skyddat boende kan både gynna en part i vårdnadstvisten senare, men också ligga denne till last. I fall som i exemplet är bristen på möjlighet till en skyndsam handläggning ett stort problem.

 

”Fix the problem”

Family Court har också en mer problemlösande funktion än vi har i Sverige. Man arbetar för att lösa problem inom familjen och tar problemen på allvar när de läggs fram medan man i Sverige behöver bevisa det som påstås i högre grad, för att uppgifterna ska tas i beaktande. I Sverige har vi en slags rättslig utgångspunkt att alla föräldrar vill sina barns bästa och är lämpliga trots att forskning visar att ca 90% av de som hamnar i tvist har problem utöver det normala ( Annika Rejmer 2003).

 

Något vi hörde upprepade gånger är att the Family Court verkade för att rätta till problemen i familjen och domstolen har rätt att utfärda order om åtgärder. Om föräldern inte följer dessa kan man bli av med vårdnaden. I mål där socialtjänsten var involverade beslutade man t ex om behandling av narkotikamissbruk. I vårdnadstvister där föräldrar uttryckte oro om den andra föräldern kan domaren direkt besluta att en förälder ska utredas psykiatriskt eller lämna drogtester. De kan också skicka föräldrarna till samarbetssamtal, likt det vi gör i Sverige genom familjerättens samarbetssamtal, dock med en tydligare koppling till den pågående processen.

 

I Family Court går det också mycket snabbt att få beslut om det brådskar. Vid akuta fall kan man t o m få träffa en domare samma dag man ansökt om stämning och man kan även med skyndsamhet få beslut om t ex kontaktförbud, vilket i Sverige är mycket svårt i jämförelse.

 

Angående kontaktförbud

P g a de svenska höga kraven får ett beslut om kontaktförbud en påverkan i en eventuell vårdnadstvist då man inte alls kan samarbeta när man inte får kontakta varandra och om man fått kontaktförbud blir det i tvisten ofta ett slags bevis för att man faktisk är utsatt av den andre föräldern. I New York är man villig att bevilja kontaktförbud när någon ber om det om motiveringen är godtagbar. Förbudet i sig betyder inte att kontaktförbudet kan användas som ett bevis för att personen olämplig när vårdnadstvisten sedemera ska avgöras. Vi funderade då lite kring rättssäkerhetsfrågan. Beträffande kontaktförbud i Sverige är det ett problem att det är så svårt att få igenom, med följden att människor far illa och utsätts för upprepad brottslighet. Samtidigt framstår det inte som rättssäkert när ett kontaktförbud kan beviljas, mer eller mindre, på begäran från ena föräldern. Slutsatsen av detta blir att vi i Sverige är mer benägna att skydda människor från risken att utmålas som olämplig än att skydda en människa som upplever sig utsatt men som inte kan bevisa sin sak.

 

Processen

Family Court har täta kontakter med parterna och vid de mål vi närvarade vid bokades vid varje ”sammanträde” ett datum för fortsättning, vilket kunde vara några veckor senare. Ett problem var uppenbarligen att få alla parter att närvara då det under den dagen vi var där i flera fall saknades en part. Handläggning var mycket kort och man fick inte bara ta upp nya omständigheter varför i princip samtliga ”sammanträden” var slut på ca en halvtimme och nästa mål ropades på.

 

Barnet har advokat

I New York är barnet mer delaktig i processerna, både genom att barnet i de flesta fall får en egen advokat förordnad av domstolen, men också genom närvaro i rätten i många fall, med möjlighet att tala med domaren utan föräldrarnas närvaro eller att uppgifterna kommer dem till del. Även små barn får ofta en egen advokat. I de mål vi närvarade vid hade barnets advokat haft kontinuerlig kontakt med barnet, redogjorde för barnets inställning och delgav rätten sin syn på vad som är till barnets bästa i varje skede av processen. Rollen liknar den svenska ställföreträdarrollen i LVU-mål. Detta ska jämföras med de svenska vårdnadstvisterna där domstolen bara serveras uppgifter från ombuden som ju bara ska agera utifrån sin klients intressen.

 

I Sverige upplevs barnets talerätt eftersatt i jämförelse. Ofta är det bara uppgifter från ett kort möte som barnet haft hos familjerätten som redovisas. Om inte någon av vårdnadshavarna motsatt sig att barnet hörs, med följden att barnets vilja inte alls framkommer annat än genom föräldrarna, som sällan är samstämmiga. Utredningar görs i New York av socialkontoret likt familjerätten i Sverige men tar ca två månader istället för det dubbla i Sverige, och inte sällan begär familjerätten anstånd och behöver mer tid, vilket tingsrätten i princip alltid beviljar.

 

De starkaste intrycken under studiebesöket var att Sverige har en hel del att arbeta med när det gäller tidsaspekten och samverkan mellan olika myndigheter och domstolar, om vi inte kan göra en mer omfattande förändring i systemet. Det är även stora skillnader i kompetensnivån hos de som fattar beslut om barn där vi i Sverige låter unga oerfarna socialsekreterare fatta stora beslut om barn samt att det inte krävs några specialistkunskaper hos domarna i tingsrätten.

 

Sverige bör även verka för ett annat tempo och ökad frekvens genom rikligare kontakt med parterna samt uppföljning i vårdnadstvisterna, även om det kanske inte behöver ske med sådan skyndsamhet och löpande-band-princip som i New York. En ökad skyndsamhet gynnar barnen.

 

Vi upplever också att man i New York tar påstådda risker för barn på större allvar och kräver att de utreds vid minsta risk. Det kan upplevas ske på bekostnad av en risk för eftersatt rättssäkerhet för föräldrarna som får anklagelser riktade mot sig men samtidigt är syftet att det görs till barnets bästa varför man rangordnar risken att barnet far illa högst.

 

Att barnet har ett eget ombud i vårdnadstvisterna menar vi är helt rätt ur ett barnperspektiv och stärker barnets talerätt. Det är också i linje med hur vi hanterar målen inom socialrätten i Sverige. Samtidigt kan det inte ensamt avhjälpa bristerna på det familjerättsliga området i det svenska systemet. I Sverige upplever vi att det mer handlar om föräldrarättigheter, även om det inte varit lagstiftarens intentioner, medan man i New York alltså har ett större fokus på barnet.

 

I Family Court ställs visserligen höga krav på domarnas kompetens, men vi anser att ett stort ansvar vilar på den enskilda domaren, och dennes omdöme, som har stora möjligheter att omedelbart fatta ingripande beslut. Det medför viss rättsosäkerhet men även oförutsägbarhet för den enskilde.

 

En systemändring genom omfattande lagändringar för att möjliggöra införande av familjedomstol i Sverige, där alla mål som rör barn handläggs är något som lagstiftaren borde överväga. Man skulle helt enkelt kunna försöka plocka russinen ur kakan ur Family Court i New Yorks modell. Det är på tiden att det svenska rättssystemet går från ord till handling och tillämpar ett barnperspektiv utan konkurrens av andra intressen.

 

Tack! /Familjens Advokats medarbetare